Imorgon är de träning som gäller, har bokat in ett pass som jag tror kommer vara roligt men samtidigt väldigt tufft. Jag testar lite olika pass nu i början för att kolla vad jag fastnar för, änsålänge är SH´BAM mitt favoritpass, galet roligt var det. Men ja, imorgon är de Shape som gäller och det är funktionell styrketräning med varierade övningar för hela kroppen.

Samma dag som jag har varit hos tandläkaren så blir jag helt utmattad, idag är en sån dag. Var där vid tio i förmiddags och när jag kom hem vid halv tolv så tokdäckade jag och jag sov fram tills tre. Och inte nog med det, jag har ont i precis hela munnen, det känns ju fan som att dom har slängt in en atombomb eller något liknanade. Jag har alltid haft väldigt svårt för att gå till tandläkaren, är lite smått rädd, får ångest och mår dåligt av det. Men nu har jag bytt tandläkare och det är dessutom på ett nytt ställe och sen dess har det gått bättre och bättre. Inte riktigt samma obehag som jag har haft innan men inte långt ifrån heller. Idag var det som tur var bara en liten tripp till hygienisten och det gick bra, samtidigt som jag var där så bokade vi även en tid för min jäkla visdomstand som växer rätt in i den tanden jämte och förstör den med. Men Fredagen den 13 April så ryker den, ska operera bort den. Känns skönt men samtidigt lite ångestframkallande. Något mer som har obehag av tandläkaren?

Dessa mjuka pasteller kommer vara så himla fint till våren, föll för dom direkt när jag såg dom.
En av varje kanske?!

Var på gymmet tidigare idag, hade siktat in mig på en löprunda, hann väl vara på löpbandet i en kvart sen kom det en tjej och frågade om det var några som var sugna på ett pass som dom satt in. Absolut tänker jag och börjar gå bort. Får då reda på att det är inspelning men som tur var bara av instruktören. SH´BAM är ett slags danspass och ett jobbigt sådant. Det kändes verkligen i hela kroppen och efteråt var hela jag som gummi. Kan lova att detta är ett pass som jag kommer gå på. Gillar när det känns i hela kroppen och när det är så sjukt jävla roligt samtidigt. Både rolig träningsform och roligt att se på sig själv i speglen när man är lite smått bortkommen i koreografin, koordinationen är ju inte riktigt på topp ;)

Victoria och Daniel valde ett helt underbar tilltalesnamn till sin lilla prinsessa, jag fullkomligt älskar namnet Estelle. Det är helt i min smak, är ju väldigt mycket för ovanliga namn. Sen brukar alltid de ovanliga namnen ha himla fina betydelser och så är det även i detta fall. & jag kan ärligt säga att jag blev vädligt förvånad över att dom valde ett ovanligt namn men himla härligt att dom följer trenden som pågår med ovanliga namn.

Jag har riktigt dåliga naglar som bara fnasar sönder, nagelbanden spricker och dom ser alltjämt förjävliga ut. Började med detta kit för ett tag sen och naglarna är nu el mucho bättre. Jag brukar köra en gång i veckan eller varannan vecka och det räcker för mig. Kan varmt rekomendera detta kit om ni liksom jag har crappy nails!

Efter några dagar av kräksjukan är vi alla i familjen återhämtade. Jag slapp tyvärr inte trots att jag verkligen trodde att jag skulle göra det. Men kräksjukan nådde även mig och det med råge. Fyfan säger jag bara, hoppas det dröjer väldigt länge innan den väljer att besöka oss igen. Men innan jag blev sjuk så hann jag faktiskt med att skriva in mig på gymmet och dra ett pass, kändes rikigt skönt. Även mannen min har kommit igång och var där igår med lillan, då hon fick vara på minisats och hon trivdes riktigt bra. Skönt att ha någon man kan träna med sen, även en jobbarkompis och hennes man har valt att börja tröna och en vän till mig så här finns de många som kan pusha varandra. Och inga ursäkter som "jag orkar inte idag" är inte tillåtna! Nästa gång på gymmet för min del blir på Söndag då jag jobbar 07 - 21 imorgon och 08 - 20 på lördag. Sen kommer även mina frukostvanor att ändras nu när jag börjat träna, den största förändringen är att jag faktiskt ska äta frukost ;)

När jag gick in på sista timmen av jobbpasset så får jag ett sms av mannen om att lillan har kräkts. Jag ringde då hem för att kolla läget och hoppades på att det bara är var gång hon kräkts och att det gått över men det var det klart inte. Hon hade kräkts några gånger men ingen feber, när jag kom hem var hon i full fart med att kräkas och mannen hade precis kräkts.
Nu sitter jag här mittimellan vardagsrummet och lillans rum med datan i knät, lite då och då (ganska ofta) så ropar lillan "jag behöver krääääkas". Änsålänge har jag hunnit in och hjälpt henne med hinken. Och jag hoppas på att det fortsätter så. Men jag har iallafall ställt in mig på att vara vaken hela natten och en VAB-dag imorgon.

Imorgon ska jag in till SATS och teckna ett medlemskap, känner mig sjukt taggad. Även mannen ska teckna ett så det känns ännu bättre, roligare att träna tillsammans. Man kan pusha varandra och jag som är tävlingsmänniska kommer ju definitivt ha med min vinnarskalle in på gymmet, speciellt de gånger vi kommer träna tillsammans. Det positiva med sats är att de ligger himla bra till och sen har dom minisats som är barnpassning, vilket gör att man enklare kan träna tillsammans och även själv för den delen. Man slipper vänta på att den andre kommer hem så att man åka iväg osv. Inget bråk om vems tur det är att träna heller för den delen. Japp, så imorgon gäller det. Gött som fasen kommer det bli!

Aurora har en kompis från dagis hemma idag, det är första gången som hon har det. Hon var så uppvevad innan tjejen skulle komma, hon sprang runt och visste inte vad hon skulle ta sig till, ingen ro i kroppen överhuvudtaget. Så fort dom träffades började munnarna gå i ett, speciellt på Aurora. Dom sitter och spelar spel inne på Auroras rum och skrattar för fullt. Snart är det dags för lite fika, helst skulle det vara pannkakor som var både rosa och hjärtformade. Men då vi inte har karamellfärg hemma så gick det bra att dom bara var hjärtformade.

Missade top model sverige igår men vad gör det när tv3play finns? Tänkte kurra ihop mig i en filt med en kopp
kaffe, god frukost och top model.

Älskade syster,
Fina underbara lillasyster
För veckor sedan sken du som solen,
Du var sprudlande glad och lycklig.
För en stund sen kantrades du med ovissheten men ändå fanns en uns av hopp.
Idag försvann marken under dina fötter.

Det finns inget någon i denna stunden kan säga för att laga dig,
för att göra dig hel igen.
Och så känner även jag, att orden inte räcker till.

Men jag hoppas att det räcker med "jag är ledsen och förstår din smärta,
din sorg och dina tårar. Jag finns här dag som natt, sekunder som minuter.
Alltid för dig älskade lillasyster!"

Då var det en ny vecka som börjar med trötthet och dåsighet men det blir nog bättre snart. Tänkte hinka lite kaffe och försöka få i mig någon mat. Sen ska jag försöka ägna en del tid till skolan, inte så att jag ligger efter direkt. Vi kan ju skicka in våra uppgifter när vi vill, bara dom är inne innan kurser slutar så det är rätt skönt. Men har ju ändå skjutit på en del skoluppgifterna nu iochmed allt annat som har hänt så jag tänkte försöka komma i fas idag. Kommer vara lite off här ett tag misstänker jag iallafall som det känns just nu men vi får se, det kanske ändrar sig. Puss & Kram på er allihopa :)

Aurora har ju sovit utan blöja nu i några dagar och det har gått hur bra som helst. Inte en enda olycka någon kväll/natt. Vi är så stolta men hon är nog mest stolt, hon pratar om det med nästan alla hon träffar. Rutinerna är att hon måste kissa innan hon går och lägger sig och hon får ingen dricka under natten som hon tidigare har fått. Sen precis innan den sista av oss går och lägger sig så tar vi henne till toaletten så hon får försöka kissa, ibland går det inte och ibland går det. Igår var de jag som gick in och skulle försöka få henne på toaletten men hon ville inte vakna men jag satte henne på pottan. Spelade in henne för de såg så roligt ut, hon var helt loj i kroppen och man såg att hon nickade till hela tiden, sen lutade hon sig så långt fram att hon nästan hade pannan i golvet. Men hon kissade ;). Låter kanske lite elakt men hon verkar inte ha ont av det och idag visade jag henne filmen och hon skrattade som en tok och tyckte att det var riktigt roligt.

Har ätit en stor portion med riktigt god mat, krängt en hel del godis, ätit en skål chokladpudding och druckit massa läsk. Japp, jag grundar ordentligt för att slippa ha för jobbigt av fastan som träder i kraft snart. Har runt 2 timmar till på mig att trycka i mig lite mer men jag ska nog avstå från det, börjar känna mig sådär äckligt mätt och äcklad av allt jag har stoppat i mig. Jag intalar dock mig själv att det är för ett bra syfte och att jag kommer bara glad för det om några timmar. Om ungefär två timmar träder fastan i kraft, känns jobbigt redan nu men jag vet ju även om att jag brukar sova vid den tiden och ändå inte vara hungrig eller äta då men bara för att man vet om att man ska fasta så blir det lite jobbigt. Eller jag känner så iaf, vet inte om det är någon som läse rmin blogg som blivit opererad som känner igen sig?
Tänkte att jag skulle svepa mitt glas med cider och sen krypa ner i sängen, har precis tagit en värktablett då magen började göra ont igen. Ska försöka sova innan det kommer tillbaka igen men har en tablett kvar om det nu skulle sätta fart igen så jag ska nog klara mig till imorgon bitti.

Då har man återigen varit spå sjukhuset efter att även idag fått jävligt ont i magen. Fick morfin innan undersökningen men det gjorde jävligt ont ändå. Bara hon kände på magen och gjorde gynundersökning så ilade det i hela kroppen. Var så jävla öm! Undersökningen idag visade att det fortfarande inte har hänt något utan att det sitter något i vägen. Läkaren var iaf snäll nog och inte försökte dra bort det efter att jag berättat att dom försökt och att det har gjort riktigt jävla ont. Beslutet hon tog var att jag skulle åka hem och få med mig smärtlindrande och att jag ska vara fastande efter midnatt för att vara uppe på sjukhuset tidigt imorgon bitti och då blir det operation - skrapning. Äntligen säger jag bara, så skönt att få bli av med det nu, så att man får ett avslut på det hela. Nu är jag istället super nervös inför att sövas, två av mina värsta mardrömmar är att vakna upp under operationen eller att inte vakna alls. Hemska tankar!

Fick ju komma hem igår eftermiddags men det blev en väldigt kort stund, efter bara tre timmar tilltog mina kramper något så enormt. Jag skakade okontrollerad, jag grät och visste inte alls vart jag skulle ta vägen. Jag kunde knappt prata själv så mannen fick ringa upp till avdelningen för att prata med dom, han förklarar hur jag ser ut och hur jag beter mig och vad jag har gått igenom på mottagningen under dagen. Svaret han får är "Ja, men det kan ju göra lite ont vid ett missfall". LITE ont hade jag kunnat köpa men detta var i en styrka som går att jämföra med förlossningen och jag skämtar inte, det var hemskt. Efter en stund pratande så blir vi hänvisade till akuten så min svärmor kommer hit för att passa lillan och vi åker upp mot akuten. Jag beter mig mer eller mindre som ett monster i bilen och när vi kommer fram kan jag knappt gå själv så mannen får leda mig in. Sätter oss i väntrummet och jag gråter och det känns nu som att jag ska gå av på mitten. Efter en stund blir jag omhändertagen av en sjuksköterska som tar lite kontroller och sedan ska vi leta efter ett rum, hon går snabbt och jag följer efter hit och dit med snigelslem under skorna för snabbare gick det inte. Får kommer in på ett rum och hon ringer förlossningsläkaren som inte kan komma loss än. Sitter i godan ro med värkarna och dom blir starkare och tätare. Ber om smärtlindring och får en ynka jävla zupp. Jag var inte upplagd för käfteri så jag tog den och avvakta en halvtimme efter den halvtimmen stog jag fortarande krampandes över handfat, toalett, på huk, gråtandes, skakandes och mannen får ringa på klockan för inte ens det klarar jag. En annan sjuksköterska kommer in för att sticka mig. Först i armvecket = no luck! sedan på sidan av handleden = no luck! men på ett litet udda ställe ovanpå handen lyckas hon och jag får mitt morfin. Hallelujah! Smärtan lättade väldigt snabbt men i samband med det så började jag störtblöda. Nu har de gått några timmar, mannen åker hem och avlöser sin mamma och min mamma kommer upp och avlöser mannen. När hon kommer är jag mest luddig och jag suckar över blödandet. Förlossningsläkaren kommer och jag förklarar att jag blöder mycket, hon kan då inte undersöka mig utan vi ska avvakta. Det går ett tag till och ett tag till men sedan kommer hon, efter drygt en timme. Blödningarna har avtagit och hon kan undersöka mig. Då ser vi att ingenting har hänt, har fortfarande rester, hon för då som läkare tidigare gjort, försöker dra ut lite. Den smärtan är obeskrivlig, jag skriker rakt ut och jag höll mer eller mindre på att bryta armen på mamma. Läkaren beslutar ännu en igångsättning och att jag ska bli inlagd med dropp. Sagt och gjort!

Mitt på natten så tilltar kramperna igen och jag får mer morfin, sover kanske i tre timmar och sedan blir jag väckt för kontroller och senare en undersökning som visar att inte ett jävla skit har hänt. Då säger läkaren att jag ska få en och en halv dos igångsättning och vänta tills lunch och har de inte hänt då så blir de operation och skrapning. Tiden går, jag är fortfarande fastande, klockan närmar sig lunch och jag får en ny undersökning och gissa då var som hänt inte ett skit nu heller. Läkaren går in och överlägger med en annan och dom kommer fram till att vi ska avvakta lite till. Jag blir utskriven och får med mig värktabletter hem och ska tillbaka på återbesök på Onsdag. Men om de är så att jag börjar störtblöda eller får så ont igen så är det ambulans in till akuten och så får jag gå den vägen och så får dom ta ett nytt beslut. För det va inte säkert att jag skulle få skrapning ändå.
Jag förstår ju självklart att det är det bästa om kroppen får sköta det själv rent medicinskt och att det är mindre risker än med en skrapning för det är trots allt ett ingrepp så dom väger ju klart infektionsriskerna emot varandra. Men hur mycket ska jag orka, har dom tänkt på hur jag känner mig. Har ju fan haft blödning sen den 27 Januari. Jag kan ärligt säga att snart orkar jag inte mer, det gör ont både i fysiskt och psykiskt dehär.

Var ju på Gekås häromdagen och fick hem en hel del till lillan, dom hade mycket fint. Vi var mest på jakt efter en hel del leggins då hon är i en mellanstorlek och ganska smal så är jeans/byxor antingen för korta eller gigantiska i midjan. Så leggins passar då perfekt. Tyvärr så hade dom bara tråkiga färger så som svart, grått och mörkblått så när vi kom hem körde jag en liten tilläggs shopping från H&M där dom har färgsprakande leggings :)

         

vika tvätt . en runda på stan . hem till mamma & pappa . ge-kås

Kommer nog vara helt slutkörd efter denna dagen, hur mycket som helst på
agendan ju. Hur tusan ska jag orka med allt detta ;)

Mitt hjärta blir bara större och större! Igår efter kvällsbadet när hon skulle gå och lägga sig så ville hon inte ha blöja, helt ok för oss men lite nervigt. Inte för att det gör något om hon kissar i sängen men hon blir så himla ledsen själv. Men vi sa till henne att hon måste kissa innan hon lägger sig och det gjorde hon och sen sa vi att om hon vaknar och är kissnödig så kan hon springa upp på toaletten eller ropa på mamma eller pappa så kommer vi och hämtar henne. Hon var helt med på detta, hon gick och la sig, somnade och sedan innan vi gick och la oss satte vi henne på toaletten så hon fick kissa. Sen har hela natten gått och inte någon olycka och inte något rop heller, inte som jag vaknade av iaf, vet dock inte om mannen var uppe med henne. Men hur duktigt är det inte, första natten vi gör ett försök och det lyckades :) Gissa om tösen var superglad när hon vaknade?!

Här kommer det några bilder på tjåddalåddans rum, som jag tidigare nämnt så är det inte riktigt färdig. Det långa vita förvaringssytemet som ni ser står på golvet jämte garderoberna ska fästas upp på väggen nästan ända upp i tak och köket som står mellan hyllan och sängen ska ställas under den, ungefär i mitten på väggen.

Jag ser inte alls fram emot imorgon, iallafall inte när de kommer till sysslorna som jag verkligen måste göra. Vår tvätthög börjar bli stor och det innebär en massa tvättning imorgon och även vikning. Tvätta i sig är la helt okej men allt jäkla jobb efter är inte alls lika okej. Ett annat måste imorgon är att röja undan massa skit efter att vi hållt på att stöka omkring med de nya sakerna. Dagis är stängt vilket innebär att ♥ är hemma imorgon, hade hellre legat i soffan och myst med henne hela dagen lång men tyvärr så är det andra ganska akut och ett måste, kan inte skjuta upp det mer än vad jad redan gjort. Men jag får väl försöka hitta något roligt i alla måsten, som tvätten - ska resan ut allt som är för litet för Aurora (ska ju ändå till Gekås på Onsdag för att fylla på). När det gäller att plocka undan så får jag väl nöja mig med - det är roligt när det är rent och fint.



Funderar på om jag kan fjäska hit någon som kan hjälpa mig med mina sysslor imorgon så kan jag bjuda på kaffe? fika? lunch? roligt sällskap? & en jävla massa tjöt? Någon vän som nappar . . . ni vet mitt nummer ;)

Varken tjåddalåddan eller hennes mamma hade någon ork eller lust till att städa idag så istället blir det lite bilder på vad vi köpte på IKEA i Lördags. Imorgon blir istället dagen då jag bjuder på hur hennes rum ser ut, trots att det inte är helt klart men det sista som ska göras får ni helt enkelt visualisera.

Mycket som gjorts denna helgen då jag har viljat skingra tankarna lite, får ju hända lite roligt i allt det tråkigt tycker jag. I Fredags blev det myskväll hemma med en bra film och godis, hade mycket ont denna dagen och var helt avtrubbad men det var skönt att bara sitta och kränga godis och kolla på film. Lördagen bestod av ett spontanbesök till Ikea där vi fick med oss en hel del. Lite nya saker till lillans rum, ville ha bättre/mer förvaring till henne, sen lite nya lampor, saker så vi kunde bygga om vår tv-bänk, en ny kran till köket då våran börjat läcka en hel del. Sen minnst jag inte mer vad som kom hem med lite smått och gott . . . som vanligt när man varit på IKEA. Och självklart krängde jag deras köttbullar, standard när jag är där och gott som attan är det. På kvällen var vi bjudna till min svägerska med familj, blev god mat och massvis med skratt och bus. Tog en promenad hem i den bitande kylan, hemma fortsatte vi med vårt ihopmontage och kollade på melodifestivalen. Söndagen bjöd på sovmorgon, ännu mer fix i lillans rum, slängde massa skit på tippen. Jag åkte hem för att vila och mannen var och hämtade hjärtat som sovit över hos moster och varit på kusinens kalajs. Dom åkte vidare till ännu ett kalajs medans jag tog det lugnt. Hemma var lillan för sockerstinn för att ens lägga märke till de nya sakerna i sitt rum men när hon lugnat ner sig så sa hon "den va fin, den va fin, ohhh den va fin". Kvällen bjöd på Pizza och en säsong av the big bang theory.

Ps. När lillan städat sitt rum tänkte jag slänga upp lite bilder på hur det ser ut :)

dansar för fullt till denna sången och imellan varven dricker vi lite oboy :)

Jag: Lilla hjärtat mamma och pappa vill prata lite med dig.
Aurora: Jaaa.
Jag: Du vet bebisen i mammas mage den var sjuk och klarade sig inte.
Aurora: Är bebisen i himlen nu?
Jag: Ja, det är han . . . bland stjärnorna.
Aurora: Men jag vill inte det, jag vill att han ska vara i din mage.
Jag: Det vill mamma med men han var ju sjuk.
Aurora: Mmm.
Jag: Det kommer att komma en ny bebis i mammas mage så du kommer bli storasyster sen.
Aurora: Men jag vill bli det nu!
Jag: Jag vet älskling, men du får vänta lite.

Man säger ju att hoppet är det sista som överger en och så är det verkligen. Fick ju en blödning i Fredags som ni vet, var på koll och miraklet i magen rörde troligtvis på sig, det var för lite för att kunna vara helt hundra sa läkaren. Sedan dess har det varit en ovisshet men hoppet har ju ändå funnits, har inte haft ont alls och inte heller blött mer utan några pyttedroppar dagen efter. Idag efter att jag lämnat lillan på dagis så känner jag dock hur de kommer klumpar, ringer upp till kvinnokliniken på en gång för att få prata med någon, lång väntan tills dom ringer upp, jag får lite panik och ringer runt till olika ställen. Tillsist ringer kvinnokliniken upp, två timmar för tidigt då dom har en akuttid och 15 minuter. Mamma som redan är påväg till mig (som tur är) kör mig direkt upp och jag hinner in dit. En omfattande och noggrann undersökning visar att miraklet i magen inte klarat sig, fostersäcken är tom och i samma stund infinner sig samma känsla i mig, tomhet. Får reda på att miraklet dött i vecka 6, men att min fosterhinna är som i vecka 12 vilket innebär att det är ett såkallat uteblivet missfall där kroppen inte förstår/accepterar missfallet. Det hemska i allt dethär att att miraklet i magen var tyvärr dött redan när jag plussade. Känns helt ofattbart!