känsliga läsare varnas
Då är man hemkommen från återbesöket på kvinnokliniken som resulterade i en inläggning. Trots att jag hade blött mycket och klumpar så hade det inte hänt ett skit. Fostersäck och moderkaka var fortfarande kvar, i samma jävla storlek. Fick tabletter som skulle sätta igång det hela och det satte igång, och de kom klumpar och mycket blod. Jag blev då inställd på att det var bra och att efter nästa undersökning skulle få åka hem men inte det inte. Fostersäcken hade minskat sig lite men moderkakan ville inte släppa och den satt i vägen för att resten skulle börja blöda. Läkaren börjar då försöka dra lite försiktigt men det går inte så barnmorskan trycker på magen samtidigt som jag krystar. Tror ni att något händer? NEJ! Så ytterliggare en dos med igångsättning och efter två timmar har det fortfarande inte eskalerat. Nu ville jag bara hem, jag pratade med barnmorskan och vi kom överrens om att jag fick åka hem, med en ny tid om en vecka. Har inget hänt då så blir det skrapning. OM inte något annat uppstår i dagarna, så som outhärdliga blödningar eller superduper ont - då skulle jag vända mig till deras akut-telefon och åka upp.
Så känner ännu en gång att det räcker fan inte med att man ska få ett missfall och allt de känslomässiga de innebär, man ska få ont och blöda som en stucken gris. Sen så vägrar kroppen acceptera det så då får man två igångsättning som inte hjälper. Har lust att dra av mig allt hår, stampa på stället och skrika som en tok!
Så känner ännu en gång att det räcker fan inte med att man ska få ett missfall och allt de känslomässiga de innebär, man ska få ont och blöda som en stucken gris. Sen så vägrar kroppen acceptera det så då får man två igångsättning som inte hjälper. Har lust att dra av mig allt hår, stampa på stället och skrika som en tok!
Kommentarer
Postat av: Tittie
Kära du, tycker så synd om dig vännen och allt du behöver stå ut med. Det enda jag kan göra är att finnas här för dig. Det är bara att ringa eller komma över det vet du.
Kramar
Trackback
