När jag gick in på sista timmen av jobbpasset så får jag ett sms av mannen om att lillan har kräkts. Jag ringde då hem för att kolla läget och hoppades på att det bara är var gång hon kräkts och att det gått över men det var det klart inte. Hon hade kräkts några gånger men ingen feber, när jag kom hem var hon i full fart med att kräkas och mannen hade precis kräkts.
Nu sitter jag här mittimellan vardagsrummet och lillans rum med datan i knät, lite då och då (ganska ofta) så ropar lillan "jag behöver krääääkas". Änsålänge har jag hunnit in och hjälpt henne med hinken. Och jag hoppas på att det fortsätter så. Men jag har iallafall ställt in mig på att vara vaken hela natten och en VAB-dag imorgon.