Klockan 09.30 satt jag och syster i ett rum på sjukhuset och väntade på läkaren. Ångesten var påtaglig och jag kände hur jag småskakade i kroppen. Läkaren ställde lite frågor och började sedan undersöka mina bröst. Sittande, liggade, ner med armarna, armarna hit och dit. Kan säga att det var en riktigt grundlig undersökning. Han sa inte så värst mycket under tiden han undersökte och det gjorde mig ännu mer nervös men så fort han var klar så sa han att det bara var en bindvävsknöl som var helt ofarlig och att knölen var jämn och fin vilket också tydde på att det inte var något sjukt. När han sa det orden så rann all oro och ångest av mig och jag kände hur mina ögon tårades och att hela min kropp blev några kilon lättare. Härlig känsla! Kan säga er att idag är lyckan total och jag känner att jag nu kan lägga allt med knölen åt sidan och inte längre låta det mala på i huvudet som det gjort det senaste halvåret. Fan va skönt det är när sådana här saker bara rinner av en :)