Varför kan inte vissa personer glädjas åt att det går bra för andra, för sina vänner? Har en vän där det har känts såhär länge. Spelar ingen roll vad som händer i mitt liv, positiva eller negativa för de känns som att denna inte intresserar sig ändå. Jag får säga mitt i några sekunder, ibland en endaste mening sen kommer alltid personens saker i centrum. Ungefär som att h*n frågar mig om hur det är och vad som händer enbart för att h*n ska få rabbla upp sina saker. Jag blir så fruktansvärt ledsen och det gör ont i mig. Förstår inte varför jag envisats med att ha personen kvar ändå när det ändå bara suger energi och jag blir ledsen. Känner att jag måste sätta ner foten och avsluta det kapitlet. För min egen skull, för mitt eget bästa. Vänner ska ge massor av energi, man ska vara pigg, glad och lutfylld när man är/har varit med en vän. En vän ska inte suga ur all energi man har!