Idag var de dags för sjukhusbesök igen, denna gången stod de Röntgen på kallelsen. Det var en pärs, både för mig och lillan. För de första så fick vi vänta i trettiofem minuter på att få komma in, sen så var de ett stort rum, nya ansiktet, konstig apparatur och helt nytt ställe. Ni kanske förstår att Aurora fick lite smått panik. Hon skrek som en galning, skakade, gömde händerna och sa klart och tydligt "Jag vill inte". Vi fick muta henne med ringar och små leksaker - inte för att de gick så mycket bättre. Hon ville ju inte ens peta på apparaturen. Till sist så fick den ena sköterskan hjälpa till med fasthålling, hon höll fast handen där fotot skulle ta och på tre släppte hon och då togs fotot. Nu håller vi tummarna för att fotot duger och att vi inte behöver bli kallade igen. Förresten läkaren från Barnavdelningen ringde idag och berättade att Auroras prover såg bra ut och att dom inte visat något brist på tillväxthormon. Det var skönt att höra!



Ps. Tack så jättemycket min underbara mamma för att du ställde upp med körning lite överallt och för att du var med som stöd uppe på sjukhuset idag, du är guld värd Ds.