Phew! vilken dag det har varit . . .

Gick till praktiken idag som alla andra dagar, traskade in med en leende och sa Godmorgon. tystnad . Ingen utom deltagarna svarade. Kände mig lite obekväm men lät det vara. Hade en pratstund med den ena på stället men i övrig ingen som pratade med mig förutom något kort ord. Pratade med handledare under förmiddagen och hon ville då kalla in min lärare vilket var helt okej för min del. Vi satt och pratade och det var tydligen ett låst läge som min handledare sa. Jag sa att jag kunde lägga det som hände bakom mig då vi hade pratat ut och varit ärliga mot varandra men hon kunde inte alls lägga det bakom sig så det var som sagt ett låst läge. Vi hittade ingen lösning men för min del hade jag kunnat gå kvar men absolut inte om jag var välkommen. Mitt i praktiken tar det slut, lika lång tid kvar. Tankarna snurrade om omdöme, betyg, klara kursen, csn osv. Men jag lär det vara, tänkte att det löser sig . . . det löser sig! Gick ifrån mötet med tunga steg men kände ändå att jag fanimej kunde gå rakryggad. Så det hela slutade med att min handledare fick bedömma mig hittills och skriva i mina tider. Men från och med nu så ska jag åka runt på ännu mer studiebesök och reflektera över dom och förhoppningsvis nå upp till målen genom det.
Hur hela karusellen startade? Jo, det ska jag berätta i korta drag. I Torsdags så kallade min handledare in mig på möte och hon undrade hur jag egentligen tänkte kring vissa saker och jag förstod inte riktigt vad hon syftade på men det kom fram att hon tyckte att jag försvunnit mycket. Men jag har i själva verker varit och sammanställt och förberett inför studiebesök som hon vetat om. Sen så var hon lite sur över att jag förlängt min lunch men jag har suttit med deltagare och pratat och jag har inte viljat avbryta mitt i allt när dom öppnar sig men ja, så kunde jag tydligen inte göra. Men som jag sa till min handledare - det är enda sättet för mig att få reda på diagonserna och hur de kan te sig hos olika personer. Jag förklarade även för min handledare att jag har kännt mig utnyttjad av henne och det är den delen hon inte har kunnat släppa. Sen har vi lite olika versioner om vad som sagts och hur det har sagts, men så är det ju alltid i en konflikt. Jag är iaf väldigt glad och stolt över att jag vågade stå på mig om mina känslor och vad jag tycker är fel trots att jag som elev är i en beroendeställning till min handledare då hon sätter omdöme och de är det omdömet som väger tyngst i hela kursen. Men som sagt, jag är fan stolt över mig själv!