Dehär senaste dagarna har jag inte riktigt varit mig själv. Har hänt lite saker som har fått mig lite ur balans. Många tankar som snurrar och massa känslor som virvlar runt. Jag vet att de kommer ordna sig på ett eller annat sätt så jag försöker att inte oroa mig för mycket i onödan och ej heller måla fan på väggen. Men de är strängt att gå omkring i ovisshet. Väntar just nu på en kallelse som jag hoppas dimper ner i brevlådan snarast och att jag får en tid så fort som möjligt så att man kan återgå till sina "normala" tankar. Men som sagt, allting löser sig på ett eller annat sätt. Är så glad och tacksam över att jag har så många runtomkring mig som ger stöd och energi till mig. Min man, min dotter, min mamma, min pappa, min lillebror, min syster med familj, mina vänner - tack!